Om mig

Elinor Torp riktar sitt sökarljus mot välfärdssamhällets mörkaste vrår och ger röst åt de som annars inte hörs. Hon granskar arbetsmarknadens utnyttjande av utsatta i artiklar och böcker. Med stilistisk precision förmedlar hon berättelser som är omöjliga att värja sig från och som går rakt in i hjärtat.

Med stilistisk briljans och starkt patos släpper hon in oss i skolans korridorer, och beskriver de isande konsekvenserna av vuxenvärldens svek.

I reportageboken ”Rent åt helvete” berättar Elinor Torp om människorna som städar vårt land – och om strukturerna som motarbetar anständiga arbetsvillkor. Skickligt väver hon ihop berörande levnadsöden med en granskning av såväl privata företag som skrupelfritt utnyttjar papperslösa migranter som statliga Samhall, vars vinstjakt tvingar bort dem som står längst från den reguljära arbetsmarknaden. Elinor Torp har under lång tid och med stark stilistisk förmåga skildrat sociala orättvisor på arbetsmarknaden.

Tillfaller journalisten och författaren Elinor Torp, för ett författarskap som riktar ett obevekligt ljus in i det svenska välfärdssamhällets skuggsida. Elinor Torps granskning av det svenska arbetslivet visar oss hur laglösheten brer ut sig och hur utländsk och oorganiserad arbetskraft utnyttjas. I Dagermans anda synliggör hon det vi blundat för.

Hon synar skuggsamhället och ger röst åt dem som utnyttjas av skrupellösa företag i ett system där lägst pris vinner och där kunderna återfinns också i samhällets topp.

För att ha avslöjat hur statens bolag hänsynslöst utsatte anställda för livsfara mitt under brinnande pandemi.

“För att hon med sin journalistik gång på gång ger röst åt de röstsvaga. I ett samhälle där så mycket sägs och sprids, men där de allra svagaste sällan ges plats fortsätter hon att gräva, blottlägga och rapportera om missförhållanden – år efter år. Hon synliggör de osynliga, vårt samhälles tysta skuggor som gör jobbet vi andra inte ser eller ens märker. I de här miljöerna har arbetsmiljöjournalistiken ett särskilt ansvar. Den som tar det ansvaret på största allvar och som gör det mest och bäst är – Elinor Torp.”

”För hängivet fotarbete med att granska arbetsmarknadens laglösa utnyttjande av människor.”

”I Sverige finns två parallella arbetsliv, ett synligt och ett osynligt. I det dolda arbetslivet jobbar människor under ibland slavliknande förhållanden.
Dagens Arbetes arbetsmiljöreporter Elinor Torp har för avsikt att undersöka arbetslivskriminalitet i ett växande skuggsamhälle. För detta tilldelas hon 2019 års Lars Johan Hiertastipendium på 50 000 kronor av Publicistklubbens Hiertanämnd”.

”Det hörs en smäll. Så inleds reportaget typiskt för denna fenomenala stilist, ofta oväntat och alltid relevant. Elinor Torp förenar det egna med det allmängiltiga, det lokala med det globala. Hon skriver begripligt och effektivt utan att tappa känslan och närvaron och visar hur viktigt det är med stil.”

För skildringen av ovärdiga och i flera fall olagliga arbetsmiljöer för  dem som i det till synes miljömedvetna Sverige arbetar längst ner i  återvinningskedjan.