Vi, skuggorna

Det viktigaste samhällsreportaget på många år.” – Göran Greider

Aura kom i tron att det här landet var någorlunda fredat från mygel och korruption. Hon visade sig ha fel.  Wilder bodde i sin arbetsgivares garage i fyra och ett halvt år. “Jag var inte ens en hund i chefens ögon. Jag var skräp.”  

Sverige har fått ett laglöst arbetsliv där människor från fattiga länder jobbar under slavliknande förhållanden. En ny typ av kriminalitet som inte myndigheterna kommer åt. Exploateringen pågår överallt. Människor sover inuti bilverkstäder, i skogen och på byggen.  En rad politiska beslut har skapat det så kallade skuggsamhället, som blev synligt när Akilov 2017 körde in på Drottninggatan. Han jobbade som asbestsanerare i Sverige innan han blev terrorist. En i mängden av gömda arbetare i vårt parallella samhälle.  

Svenskt arbetsliv har blivit ett paradis för kriminella som vill tvätta sina smutsiga pengar vita. Svartarbetet kostar staten 66 miljarder per år. Lågt räknat. Samtidigt är stat, kommuner och landsting våra största upphandlare. Och på sätt och vis de värsta bovarna.

Köp boken

Röster om boken

  • Torp skriver med en rapp penna, ingen mening är överflödig. Fakta och historia varvas med reportage i skönlitterär anda. Det märks att hon har en lång vana av att skriva om arbetsmiljö på ett tillgängligt sätt. Liksom hennes tidigare böcker ”Döden på jobbet” och ”Jag orkar inte mer” lyckas hon sätta strålkastarljuset på ett annars osynligt ämne.
  • Det viktigaste samhällsreportaget på många år.
  • Döden på jobbet var frustrerande otäck läsning, men Torp förmedlade en värme som gjorde att läsaren stod ut. Minns att flickvännen hade endast en oskadad punkt på den brännskadade pojkvännens kropp att pussa efter olyckan: ena stortån. Det är just de små oförglömliga detaljerna som Elinor Torp är så fenomenal på att hitta.
  • Elinor Torp har skrivit en skakande reportagebok om den laglösa svenska arbetsmarknaden.
  • Det är böcker som man omedelbart vill sätta i händerna på politiker och tjänstemän och sedan inte låta dem resa sig förrän de läst ut.